Trissan, eller Patricia Lane som hon egentligen heter, är ett D-ponny sto fött 2008. Det är bäst att jag säger redan nu att jag 99% av tiden kallar henne för Tristan, så ni förstår vem jag menar när jag kommer råka skriva Tristan resten av detta inlägg. 

 

Trissan har varit i min ägo sedan Augusti 2015. Alltså inte alls särskillt länge. När vi började leta häst så tänkte vi att nu skulle vi skaffa oss en storhäst som var välutbildad och som jag kunde börja hopptävla lite smått med. Men näe, så blev det inte. För jag kunde ju inte låta bli att bli störtkär i Trissan redan vid första mötet med henne. Visst har jag tvivlat några gånger under resans gång, och tänk både en, två och tre gånger på varför jag egentligen köpte något som iprincip sa emot allt jag tänkt mig. Men jag är så evigt tacksam att det blev just hon. 

 

Tristan är en renrasig connemara på 7år, men ungefär lika vinglig och svag som en fyra åring under ryttare. Ingeting jag riktigt tänkte mig att ta mig an, men nu har jag gett mig in på dehär och jag tänker inte ge upp i första hand. Mitt mål är att hoppa en bana med en stadig galopp och att hon ska kunna fatta galopp i balans. Jaja, nog om det nu. 

 

Vad mer kan man skriva? Jo, kan ju inte glömma att berätta om hennes underbara personlighet. Trissan är en häst med mycket energi och bus i sig. Hon har lite väl lätt att stressa upp sig ibland. Men det beror mest på att hon är på lite "fel plats just nu",eller hur jag ska uttrycka mig. Hur som helst. Hon är väldigt pigg och alltid glad, extremt positiv till att få vara med och försöka och lära sig. hon är nyfiken som få och ska alltid vara framme och kramas och nosa och buffa, att vara i centrum är nog det bästa hon vet. Efter mat såklart!